Tearsatnight's Blog

Jag är en kreativ person. Konstnärlig kanske. Mycket känslor. Jag brukar kunna vända det till något posetivt. Men nu tror jag att ska gå sönder. Jag vill tränga bort känslorna, vill vara kall. Vill inte känna något alls.

Känslan av att vara förnedrad, förudmjukad, bortgjord. Det är en känsla jag knappt kan leva med.
Egentligen kanske jag inte är alla de där sakerna, kanske har jag inte gjort bort mig egentligen, men. Men känslan sitter ju där inuti mig, jag kommer inte ifrån den, och det är ju trots allt det jag känner som räknas.
Men det som får mig att må sämst är känslan av att det kunnat gå annorlunda, det hade kunnat bli som jag ville. Men jag var för feg, lät alla chanser glida ur mina händer, försvinna för alltid.
Jag tänker sörja, deppa och älta. Tills på onsdag. På onsdag ser jag detta som en erfarenhet, och något roligt. Som vanligt ska jag sålla bort allt det dåliga, fokusera på det bra som faktiskt hände. För trots allt det dåliga, så hände det en del roliga grejer, och det är de som är värda att minnas.

Jag har äckligt bra fantasi, jag kan lura mig själv. Lura mig själv in i en drömvärld, som tycks så verklig för stunden. Och jag somnar med drömmen vid mab sida. Och när jag vaknar, vänder mig om. Så är platsen bredvid tom. Som alltid. Alltid ensam.